27 MAJ

Har suttit i några minuter och tänkt på vad jag gör här. Vart jag försöker komma. Och det är absolut ingentstans. Det är så meningslöst. Jag vill be om ursäkt för allt. Vill att någon ska ringa och säga det är okej. Jag vill att någon bara ska hålla om mig och inte säga någonting. Bara veta, bara fatta. Jag vill ha någon jag kan spegla mig i, någon att gråta med. Men innerstinne vet jag att jag har er. Innerstinne vet jag att allt är mitt fel.
Jag letar i mörker efter någon som inte vill bli hittad. Men jag vill inte ha er sympati.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0